Vad är och vad är inte social innovation? Under den rubriken samtalade Anna Edwall från Vinnova med professor Lars Hulgård från Roskilde universitet och Erika Augustinsson från Mötesplats Social Innovation. Samtalet modererades av Marie-Louise Lövgren och allt skedde på Social Innovation Summit i Malmö.

Lars Hulgård erkände inledningsvis att han tycker att det är svårt att definiera social innovation. Detta trots at han har utbildat studenter inom social innovation i över 20 år. Han gav sig ändå på ett försök:

– Det sociala ska vara kärnan i allt man gör inom ett socialt företag. Nästa fråga är ju då vad som ska räknas som socialt? Som jag ser det så ska allt som görs vara socialt, hela vägen fram till den sociala förändring man strävar efter att genomföra. Både processen och målet ska vara sociala, sa han och förtydligade:

– Det sociala ska vara det som karaktäriserar social innovation, medan affärsmodellen däremot kan vara vilken som helst. Den påverkar inte resultatet.

Ödmjukhet och samarbete
Anna Edwall, programledare för social innovation på Vinnova, höll med. Hon menade också att mycket inom social innovation handlar om ödmjukhet och samarbete, i motsats till tävling.

– För oss på Vinnova är ordet ”social” ett viktigt prefix. Vi är en myndighet som arbetar med innovation och vi frågade oss för några år sedan vad som skulle hända om vi la till just ordet social framför innovation. För oss på Vinnova skulle jag säga att social innovation är både mål och medel.

Erika Augustinsson hakade på:

– Att vi kallar det social innovation betyder för mig att vi inte vill gå vid sidan om. Men vi är inte riktigt där än, att vi går jämsides med andra innovationer och innovatörer. Och fram tills vi är ”mainstream” så behåller vi begreppet, sa hon.

Social innovation kontra socialt företag
Vad som är en social innovation kontra ett socialt företag diskuterades också. Även här var de tre talarna överens. Social innovation är nya, smarta lösningar på sociala problem som behöver lösas. Ett socialt företag är en driftsform, vars primära avsikt är att lösa sociala frågor.

I samtalet om vad som främst driver ett socialt företag och hur företaget kan se ut, sa Erika att hon gärna skulle se fler hybrider:

– Vi behöver plocka det bästa från det offentliga, från det privata och från den ideella sektorn. Utifrån ett sådant företag eller en sådan modell tror jag att vi bättre kan nå våra mål.

Civilsamhällets roll diskuterades också och Lars Hulgård menade att dessa aktörer behöver få en starkare position. Att vi skulle ta större intryck av miljösidan och den gröna utvecklingen var en annan fråga som kom upp. Olika företagsformer diskuterades också.

Sätta ned foten
– Varför har vi inte en Sternrapport inom social innovation? Vi behöver en certifiering så att vi tydligare kan sätta ned foten, sa Erika Augustinsson.

– Hela Agenda 2030 är positiv för oss och här tror jag att vi kan hitta gemensamma mål. Vi behöver också se över upphandlingsförfarandet. Vad är social upphandling, det behöver vi få ett tydligare svar på. Vi behöver också utbilda beställarna i de här ämnena, sa Anna Edwall.

– I Storbritannien finns mycket att inspireras av, till exempel företagsformen CIC, Community Interest Company, sa Lars Hulgård.

Därefter bjöds publiken in att ställa frågor och diskussion handlade bland annat vad som ska räknas som ”gott”, eldsjälars vara eller inte vara, ledarskap inom social innovation, den offentliga sektorn förmåga att samarbeta med exempelvis sociala entreprenörer samt entreprenörskap kontra intraprenörskap. Någon i publiken pratade om ”elefanten som inte finns i rummet”, nämligen näringslivet, och undrade när vi får se fler företagare på Social Innovation Summit.

Bild: Gustaf Johansson